söndag, september 02, 2007

En lördag

05.20 tjöt alarmet på telefonen första gången... Snooze. 9 minuter senare skriker den igen och min hjärna börjar sakta vakna. Känna av omgivningen. Vad är det för dag? Lördag. Ska jobba idag. Men Gunnar hörde inte av sig igår. Kanske inställt? Snälla...låt det vara inställt. Snoozar igen. Klockan tjuter en tredje gång. Knappar in ett sms. Frågar var när varför. Snoozar och hoppas på ett positivt svar.

Klockan 7 ringer telefonen. Klockan 8 är det samling. Fan. Snoozar en sista gång. Sen upp. På med skitiga jobbkläder. Borstar tänderna. På med skorna. Tar 2 bananer med mig. Äter den ena i hissen. Den andra på väg mot bilen. Det är kyligt ute. Drar på värmen i bilen och lyssnar på Radio Rix.

Ögonen vill inte vara öppna. Fixerar dom på vägen.

Möter Andreas utanför kontoret. Vi lastar ur min bil. Går in till brorsan på kontoret. Får en nyckel i handen och drar iväg direkt för att lämna den till Mike, golvläggaren. Tillbaka till kontoret. Fyller bilen med material och drar in till Gallerian. Butiken ska vara klar på torsdag och har just nu helstängt så att inredningen kan bli fördigmonterad. Under dagen sätter jag bland annat upp sex armaturer i entrén. Gunnars humör går från hysteriskt glad till tokirriterad till glad igen. Det är som att vara mitt inne i en storm. Man vet aldrig vad som händer. Kör 4-5 rundor mellan Gallerian och kontoret på Birger Jarlsgatan under dagen. Hämtar material. Justera ett hyllplan med kaprondellen. Gunnar säger att han är glad att han har mig som fixare. Får med mig fel sorts träskiva in till butiken. Då är jag dum i huvudet igen. Som en storm.

Äter inte bra under dagen. McDonalds till lunch. Kokosboll och Red bull till fika. Dricker inget vatten alls. Känner mig sliten. Kroppen värker. Magen i uppror. Hanna ringer två gånger från jobbet men har inte så mycket tid att prata. Full fart.


Halv sex är jag fri. En hel halvtimme tidigare än jag räknat med. Full fart hemåt. Försvinner i tankar på motorvägen. Märker knappt att jag kör. Går på autopilot. Funderar en del på pappa. Hur mycket vi påverkats av hans drickande. Mycket av Gunnars aggressioner kommer nog därifrån. Har helt sjuka minnen från barndomen. Farsan var ett riktigt svin. Och ibland känns det som om Gunnar är på väg dit. Fast utan spriten. Tänker på morsan som ändå tycker synd om Gunnar, att han har en sån press på sig. Men man väljer ju själv hur man vill leva. Ju större firman blir och ju mer fasta kostnader, som bilar och lokaler, han skaffar sig, desto mer press blir det på att pengarna måste rulla in. Mera jobb, mindre ledigt. Mer irritation och trötthet.

Man väljer själv. Så är det bara.

När jag vaknar ut tankarna är jag nästan hemma. Ska ställa mig på gratisparkeringen nere vid stationen men åker fel, upp mot mitt hus. Ser en kille ligga på trottoaren. Bredvid honom en sparkcykel. Ser folk gå förbi utan att titta på honom. Kommer på mig själv och vänder ner mot snikparkeringen igen. Stannar och tittar till killen men han verkar inte ha brutit nåt.

Hemma. Kränger av mig arbetskläderna som är fulla av byggdamm. Telefonen ringer. Hanna vill gå en runda. Drar på mig kläder utan att duscha. Känner mig ofräsch. Hungrig.
Vi går den vanliga rundan. Tar en timme ungefär. Pratar mycket om hennes pluggande. Det är annorlunda mellan oss numera. Mycket är bra, en del är komplicerat. Har tyvärr...eller vad man ska säga om det....fått tillbaka en del känslor för henne. Vi har pratat mycket om det och jag försöker bita ihop. Försöker att inte hoppas för mycket. Intalar mig att det inte är nån idé samtidigt som det vore fint att testa igen. Tredje gången gillt. Men har inte fått så mycket respons. Vi har svårt att släppa varann. Vi är så nära och under huden på varann så det är inte bara att klippa hursomhelst. Det är svårt. Jag brukar säga att jag inte vet vad som händer när hon träffar nån annan. Att det kan bli för jobbigt. Att jag kanske inte kan träffa henne mer. Hon blir såklart inte glad av att höra det, och säger samtidigt att hon oxå tycker det skulle kännas konstigt om jag träffade nån. Jag undrar i tysthet vad som saknas för att hon ska ge mig en chans till. Kanske vågar jag fråga nån gång. När vi pratar om oss så är det sällan raka frågor, raka svar. Vi pratar runt saken. Hon ältar ju Stefan fortfarande. Men det känns ok...sjukt nog. Kanske för att jag vet att det är kört där. Han beter sig rätt underligt och Hanna blir less. Jag är beredd att ta emot henne. Fast är jag det egentligen? Komplicerat.

När promenaden börjar närma sig mål ringer Stina. Magen knorrar även i Akalla och middag bokas på Valla. Knallar upp och duschar, väntar. Vi ses på pizzerian som är mäkligt tom. Jag är lite trött och är inte riktigt på topp. Men pratar på ganska bra ändå. Jag gillar Akalla-maffian. Dom är bra. Väldigt bra. Såna människor som jag behöver en överdos av. Saknar fler liknande människor. Tänker tex på Kalle ibland. Minns när vi lärde känna varann i Bromma och hängde en del. Gillar öppensinnade människor som inte är...som alla andra.

Min självbild är inte så bra nuförtiden. Nedvärderar mig själv väldigt ofta. Känner mig dum, ful, värdelös. Vet inte hur det har blivit så. Vem eller vad jag ska skylla på. Men det känns som om jag kan ta mig ur det iaf. Ibland är det inte svårare än...ett par nya glasögon. Självförtroendet stiger några snäpp och plötsligt så känns livet mer ok.

När jag kom hem hamnade jag här. Framför datorn. Har varit för trött för att göra något vettigt men har hittat ett par jobb att söka iaf. Lyssnat på musik. Kollat ekonomin. Jag verkar överleva den här månaden med. Det ser tom ut att börja vända lite nu.

Klockan är 2. Varit vaken i 21 timmar. Måste sova...hoppas på en effektiv söndag men misstänker att jag kommer vara rätt seg.



(jag har ingen aning om det här är intressant men nu vet ni iaf hur en lördag kan se ut i Rickards liv. Och vad som pågår däruppe innanför pannbenet)

3 kommentarer:

lisa sa...

skitbra skrivet. mer sånt!

Stoffe sa...

Det är intressant, jag läser gärna mer. Vi var alldeles för sega för spelkväll igår. Därför vi inte hörde av oss, somnade pladask efter middagen. Vi tar det en annan gång. Okej?

Rickard sa...

Lisa..tack..mer kommer. :)

Stoffe--> Ingen fara...vi tar det en annan kväll!