here we go again

tittar man i bloggens arkiv så ser man att april-09 var den månad när den här bloggen började gå utför. sakta men säkert så började den vissna. de enstaka inläggen som dök upp var oinspirerade och vittnade om en kille som hade annat att tänka på och inte ett dugg lust att skriva om det.

två år har gått sen dess och så mycket har hänt så det går inte att beskriva i ett enskilt inlägg utan skulle behöva delas upp i ett flertal långa, extremt långa eller många dessutom för att få med alla viktiga eller oviktiga detaljer.

i vilket fall så kommer det inte hända. de två åren som gått sen bloggen började förtvina är nästan bäst talas tyst om eller avhandlas på andra ställen om så är nödvändigt.

för exakt två år sen skrev jag ett inlägg som doftade hopp. jag läser en text som är skriven av en kille med fjärilar i magen och många positiva tankar som snurrar i huvudet.
och nu, ikväll, den 19 april 2011, exakt två år senare sitter samma kille och känner samma fjärilar i magen och samma hopp som han kände för två år sen. jag tycker det är härligt att han finns kvar där...den hoppfulla killen, trots att de här två åren som förflutit har innehållit så mycket svärta och så mycket...skit. men det tyder väl på någon sorts styrka att han trots allt har kämpat på och kommit hit....igen.

det är ju dessutom ganska ironiskt, och nu blir jag jättekryptisk, men att jag skriver det här nu, tyder ju på att den här historien som pågått ganska exakt två år, har nått ett slut. det som har tagit så mycket energi kan ni vändas till något gott. det har hänt så mycket, så mycket har förändrats. antagligen med mig också. men det får isåfall andra berätta för mig...har svårt att se det själv.

nu är det vår. jag har en hel del att se fram emot. fjärilarna är tillbaka där de ska vara.

nä, jag är inte kär eller så. bara hoppfull!